15.6 C
Älmhult
2020-09-29
Föreningsliv Lokalt

Nu surrar det rejält runt biodlingen

En biodlare framför bikupan
FÖRENINGAR. Intresset för biodling ökar markant. Att antalet biodlare blir fler och fler är ingen slump. Många ser sambandet mellan pollinerande bin och vikten av ett hållbart ekologiskt system. Den egna hobbyn spelar en roll för framtiden.
– Det är roligt och spännande. Slutprodukten, honungen, är fantastisk. Att dessutom bidra till mångfalden i naturen gör biodlingen extra intressant, säger Göran Johnsson som är ordförande i Älmhultsortens Biodlarförening.

Biodling med lång historia
Människan har ägnat sig åt biodling sedan urminnes tider. Göran Johnsson har gjort det sedan slutet av 1980-talet. Han är göteborgare men har sina rötter i Fornahässle, strax utanför Loshult. Dit har han återvänt efter ett yrkesliv som officer i Växjö och Hässleholm, ofta med utlandstjänst på programmet.
– Ja, det var först efter min militära karriär som jag fick tid att ägna mig åt biodling. Min farfar hade bin och själv har jag ett stort naturintresse. Det är spännande att lära sig hur allt hänger ihop i den ekologiska kedjan.
Biodling är en sak, men många kan bidra så att bin kan sköta sin bisyssla. Det är lätt att låta en del av tomten växa vilt. Hela gräsmattan behöver inte se ut som en golfbana. Redan i dag lämnar kommunen vissa gräsytor oklippta.

Insats att bli odlare
Att pollinerande insekter är viktiga för oss påpekas allt oftare. En stor del av världens matproduktion skulle förvinna utan bin, humlor och deras kamrater, något som lockar allt fler till just biodlingen. Många yngre, och som ett intressant trendbrott, allt fler kvinnor.
– I Älmhults kommun märks detta tydligt. Vår förening har i dag 80 medlemmar och fördelningen är 40 procent kvinnliga och 60 procent manliga odlare. En mycket glädjande utveckling, påpekar Göran Johnsson.
80 lokala odlare låter kanske inte så mycket, men Göran förklarar vad detta betyder i antalet aktiva bin.
– Ett bisamhälle innehåller en drottning, 20 000–50 000 arbetsbin (samtliga honor) och cirka 500 drönare. Det är hanbin vars enda uppgift är att para sig med drottningen.
Med tanke på att genomsnittsodlaren har fyra till fem samhällen i sina kupor blir slutresultatet väldigt många bin.

Naturen bestämmer smaken
Smaken på slutprodukten, den attraktiva honungen, skiftar beroende på var den produceras. I Älmhultstrakten är det främst hallon och ljung som gäller.
– Så är det. Tillgången på nektar ger honungen dess arom. Den kan till och med skifta från år till år. Lindhonung är mycket omtyckt, men växer det inga lindar inom en radie på cirka tre kilometer från bikupan så blir det ingen lindhonung, förklarar Göran Johnsson.

Det finns en riktigt vetenskaplig ordning i ett bisamhälle.

Välorganiserad vetenskap
Men hur bär sig bisvärmen åt för att hitta sin nektar. Flyger den bara runt lite på måfå och letar eller…?
– Inte alls. Det hela är mycket välorganiserat. Bin kommer tillbaka till kupan och berättar om sina fynd. När en svärm på bortåt 20 000 bin lämnar kupan söker ett antal spejarbin efter en tillfällig boplats, idealiskt är ett så kallat hålträd. Tyvärr finns det en brist på sådana numera. Då har halva samhället gett sig av på jakt efter nektar. Juniorbin stannar kvar i kupan.
Det här låter som en hel vetenskap!
– Ja, det är det också. Bara tanken på att bin kan känna lukten av en drottning på flera kilometers avstånd är fascinerande. Där ligger vi människor i lä, säger Göran Johnsson med ett skratt.

Kurser och mentorskap
Den som nu blir sugen på biodling får en del råd på vägen. Att ta kontakt med en biodlarförening är en god idé. När det gäller kurser har Studieförbundet Vuxenskolan ett samarbete med Sveriges Biodlares Riksförbund.
– Att skaffa sig en personlig mentor, någon som kan detta med biodling, är en annan väg att gå. Då får man lära sig hur man gör men kanske inte alltid varför man gör det. Så en kurs är ändå att rekommendera, kommenterar Göran Johnsson.
Han påpekar att det är viktigt att starta med två bisamhällen.
– Ja, ett samhälle kan dö ut och det är betydligt besvärligare att börja från noll igen.

Tjugo kg och mer
Sedan får man förbereda sig på att kunna avyttra honungen. Ett samhälle ger ett normalår cirka 20 kilo honung. Längre söderut kan man lägga till tio kilo eller mer.
– Många säljer till släkt och vänner. Eller på lokala marknader och vid torgförsäljning. Ett fåtal väljer att bli yrkesodlare, men då krävs betydligt större verksamhet än vad hobbyodlaren ägnar sig åt.
Göran Johnsson tillägger:
– Viktigast är ändå att man ska ha roligt med sin odling. Den får inte bara uppfattas som ett jobb…
Och den som vågar prova kommer garanterat att få en fascinerande hobby.

TEXT OCH FOTO: LASSE LINDELL

Relaterade inlägg

Laddat för amerikadag hos Swansons

Ingela Lindström

Vi söker en ung…

Johnny Billinger

Trivselträff hos PRO i Broby

Ingela Lindström

Hemsidan använder cookies för att optimera din användarupplevelse. Vi utgår från att du godkänner detta men du kan välja att lämna oss om du önskar. Acceptera Läs mer